Över femtio personer träffades på Trondheims flygplats för att delta i den delegationsresa till Norge som gemensamt arrangerades av Finsk-svenska handelskammaren och Norsk-Finska Handelsföreningen NOFI.

Informatör Martin von Pfaler, FINSVE, 10.11.2019

Ett soligt Trondheim mötte delegaterna. Från flygplatsen gick färden i hyrd buss till Näringslivets hus, där administrerande direktör Berit Rian från Näringsföreningen i Trondheimsregionen höll ett inspirerande föredrag om ”teknologihuvudstaden” Trondheim. Den drygt tusenåriga staden är med sina 190 000 invånare Norges tredje största stad. Regionen har ett brett sammansatt näringsliv med många ben att stå på, vilket gjort att ekonomin inte är lika utsatt för svängningar på olja- och gasmarknaden som många andra regioner i landet. Tröndelag, som Trondheimsregionen kallas, är stort på bland annat akvakultur men också på jordbruk, där regionen står för cirka 20 % av jordbruksproduktionen i Norge.

Trondheim är huvudsätet för Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet NTNU, samt för SINTEF, ett av Europas största, oberoende forskningsinstitut. I staden planeras också ett nytt havsforskningslaboratorium, som går under namnet Ocean Space Center. Detta ger enligt Berit Rian en hög efterfrågan på utbildad arbetskraft i en region, som redan idag har låg arbetslöshet och där antalet högutbildade ligger en bra bit över riksgenomsnittet. I staden bor 38 000 studenter och 6 500 forskare.

Från Näringslivets hus åkte delegaterna till NTNU:s vattenkraftlaboratorium. Gruppen togs varmt emot av professor Torbjørn K. Nielsen och hans kunniga team. Laboratoriet har spelat en ledande roll inom utvecklingen av global vattenkraft, särskilt inom effektiv design av vattenturbiner. På laboratoriet pågår flera parallella forskningsprojekt med syfte att förbättra strömningstekniken runt turbiner och pumpar. Delegaterna fick en visning av laboratoriets avancerade testriggar, som bland annat kan skapa en ström på ända upp till 1 kubikmeter per sekund! Laboratoriet erbjuder dessutom forskningsmöjligheter för både masterstudenter, doktorandstipendiater, postdoktorer och internationella forskare.

Från vattenkraft till snacks och konfektyr kan steget tyckas vara långt, men till Orklas chokladfabrik Nidar var det en kort resa med bussen. På vägen hann vi med ett fotostopp vid den berömda Nidarosdomen, innan vi blev väl mottagna på Nidarfabriken av fabriksdirektör Paul Kregnes.

Nidarfabriken är en komplett godisfabrik, grundad 1912. Fabriken ägs numera av Orkla, som också äger en hel del välkända varumärken inom snacka och konfektyr i Norden och Baltikum. Till koncernens kända varumärken hör bland annat Panda och Taffel i Finland samt Marabou och OLW i Sverige. Inom varugruppen snacks är företaget marknadsledande i båda länderna.

Nidar uppgick i Orklakoncernen i oktober 2013 och sammanlagt omsätter Orkla Confecture & Snacks 200 miljarder NOK årligen. På Nidarfabriken i Trondheim tillverkas alla former av godis utom lakrits och tuggummi. Fokus ligger på choklad, men även fruktkarameller och marsipan rullar ut från fabrikens många produktionslinjer. På fabriken finns dessutom ett eget utvecklingslaboratorium, där nya smaker och produkter tas fram. Målsättningen är att Orkla ska stå som vinnare inom segmenten chips, choklad, kex och lozenges, dvs. tabletter och pastiller i de nordiska länderna och Baltikum.

Besöket på Nidar avslutades med en rundtur i fabriken. Därefter tog bussen delegationen till hotellet. På den gemensamma middagen på kvällen fick delegaterna tillfälle att lära känna varandra närmare. Finsk-svenska handelskammarens vd Kjell Skoglund talade vid middagen om de goda affärsmöjligheterna för finländska företag i Norge generellt och i synnerhet i Trondheimsregionen.

Nästa morgon steg hela sällskapet ombord på Hurtigrutens fartyg Richard With. Efter avgång samlades delegaterna i konferensrummet. Den första halvtimmen var vikt åt delegaternas egna presentationer. Därefter berättade Johan Pearson från Hurtigruten om rederiets 125-åriga historia. Han liknade sjövägen Hurtigruten vid Norges riksväg ett, som sträcker sig från Bergen i söder till Kirkenes i norr. Rederiet satsar stort på expeditioner till polarområdena i både norr och söder.

Eftermiddagens program inleddes av Finlands ambassadör i Norge, Mikael Antell. Antell berättade först om landet Norge och om den aktuella gröna omställningen, som han fann ganska förbluffande. Norge har flest elbilar per capita i hela världen och elektrifieringen har överlag kommit mycket långt. Detta öppnar enorma möjligheter för finländska företag, enligt Antell.

Det största hindret för en ökad handel mellan Finland och Norge är enligt Antell avsaknaden av nätverk. Han vidhöll betydelsen av de personliga nätverken och efterlyste ett ”back to the basics-perspektiv” med tålmodigt och systematiskt uppbyggande av nätverksstrukturerna mellan det finländska och det norska näringslivet. Delegationsresan är i sig ett gott exempel på det som Antell efterlyste.

Antell uppehöll sig vid hoten som tornar upp sig på de internationella marknaderna och konstaterade att vi som små länder har ett begränsat rörelseutrymme i förhållande till exempelvis Brexit, Kina, USA, Ryssland och ett eventuellt försvagat NATO. Om nordiskt samarbete kan öka detta rörelseutrymme – varför då inte samarbeta, om vi ändå uppfattas som ett nordiskt block ute i världen, frågade han sig.

En av Antells ambitioner som ambassadör för Finland i Norge är att få in Norge i samma samarbete som det som redan finns mellan Finland och Sverige. Nätverken behöver stärkas generellt, även mellan Finland och Sverige och som Antell avslutningsvis konstaterade: När människor träffas leder det också till business.

På Antells anförande följde ett antal presentationer av delegaterna själva. Ulf Haga, vd på företaget Hentec, berättade om Hentecs introduktion på den norska marknaden 2016 och gav därmed exempel på en annan form av nätverksbyggande – att konkret driva företag i ett annat nordiskt land. Hentec förser den tunga industrin med komponenter och tjänster och har som målsättning att vara en av marknadens mest attraktiva arbetsgivare.

Åländska Paf är ett internationellt spelbolag som ägs av Ålands landskapsstyrelse. Sverker Skogberg, Senior Vice President Public Affairs, berättade om företagets satsningar på ansvarsfullt spelande. Paf har idag 400 anställda och har ensamrätt på spelverksamheten ombord på alla ålandsregistrerade bilfärjor samt på Åland. Motsvarigheten på fastlandet i Finland är Veikkaus. Företaget har verksamhet även i Sverige, där spelmonopolet avskaffades den 1 januari 2019. I Norge är spelmonopolet fortfarande inte avskaffat, men Paf står enligt Skogberg redo för den norska marknaden när den dagen kommer.

Paf är unikt bland de stora, internationella spelbolagen i det att vinsten från spelverksamheten går till välgörande ändamål. Av förra årets vinst på 25 miljoner euro gick hela 21 miljoner tillbaka till samhället.

Rederiet Baltic Line trafikerar mellan Åbo i Finland och Sandnes i Norge. På vägen görs vid behov flera uppehåll i hamnar runt Östersjön och i Danmark för att lossa och lasta gods. Företagets vd Tomas Uschanow berättade om verksamheten och om rederiets 30-åriga historia. Baltic Line sköter nästan 100 % av transporten av aluminium från Norge till Finland men fraktar även mycket annat, såsom exempelvis bilplåt, fanér och båtar. I de flesta hamnar sköter företaget även lastning och lossning själva. Varje torsdag kväll avgår ett av rederiets två fraktfartyg från Åbo.

Efter Baltic Lines presentation var det dags för paneldebatt. Panelen bestod av Kjell Skoglund, vd för FINSVE, Klas Blomqvist, ordförande i NOFI, Marja Ramm-Schmidt, advokat på Ramm-Schmidt Consulting, Thorbjörn Sirén, vd på Futurehead samt Mikael Antell, Finlands ambassadör i Norge och debatten fördes under ledning av Tua Takasu från FINSVE/NOFI.

Paneldebatten handlade inledningsvis om Norden som hemmamarknad. Flera viktiga observationer kom fram. En av dem var att Norge, som står utanför EU, hamnar i en speciell sorts problematik som ofta upplevs som handelshinder. En annan observation var att nordiska länder ofta tävlar mot varandra i upphandlingar i exempelvis Baltikum istället för att samarbeta.

Inom vilka områden är då samarbete naturligt? Ett område som nämndes var sjukvården, t.ex. att svåra operationer borde kunna samordnas mellan de nordiska länderna. Något som alla panelister var överens om skulle underlätta vore ett gemensamt, elektroniskt id för hela Norden.

Det har talats om nordiskt samarbete så länge nu. Varför sker inte mer? Paneldeltagarna konstaterade att hinder löses hela tiden men att nya samtidigt uppstår. Att undanröja till exempel handelshinder är således ett kontinuerligt arbete. Lagstiftarna borde vara mer medvetna om problematiken och samordna sig i högre grad inom Norden.

Ett bra sätt vore att koordinera lagstiftningen i Norden. Men här uppstår samtidigt problem om man inte följer EU-lagstiftningen. Det behövs ett tydligt ledarskap och ett strategiskt tänkande om samordningen på nordisk nivå ska kunna bli framgångsrik. Avgörande är enligt panelen också att det finns ett nätverk som kan samarbeta och agera med gemensam nytta som mål.

När paneldebatten avslutades hade fartyget hunnit lägga till i Kristiansund. Efter några timmars vila eller mer avslappnat nätverkande var det dags för middag.

På delegationsresans sista dag fick vi veta mer om kulturskillnader som kan skapa hinder i vägen för lyckade affärer. Anita Ekwall från företaget Ad Initium är välkänd inom området och höll i en intressant förmiddag kring de nordiska särdragen och deras manifestation med betoning på ledarskap.

Ekwalls budskap till delegaterna var att värderingarna faktiskt skiljer sig åt, även mellan de nordiska länderna. Värderingar är inlärda och enligt Ekwall är de starkaste värderingarna de, som grundläggs före sex års ålder. Därför faller det sig till exempel, att svenskar ser tidsåtgång som ett mått på kvalitet medan man i övriga Norden ser snabbhet som ett mått på effektivitet.

När man försöker göra affärer med någon som har en annan kulturbakgrund tappar man en del av förutsägbarheten i hur ens motpart kommer att reagera. Det skapar osäkerhet, som i sin tur kan gå ut över tillitskänslan. Vi känner oss helt enkelt inte lika trygga som när vi förhandlar med våra landsmän.

Ekwalls föredrag innehöll ännu mycket mera intressant och matnyttig information, som tyvärr inte ryms att återges här. Avslutningsvis konstaterade dock Ekwall att medvetenhet om problemen och öppenhet inför vad motparten verkligen säger är ett sätt att minska glappet i förståelsen med någon som kommer från en annan förhandlingskultur.

De drygt femtio delegater som steg i land i Bergen var över lag mycket nöjda med både programmet och arrangemanget. Många nya kontakter har skapats och tillsammans tog vi ett steg mot att förstärka nätverken mellan Finland, Norge och Sverige. Många fler sådana steg behövs men detta var en utmärkt början.

Text och bilder: Martin von Pfaler